Profeten - Vem är jag.
Kategori: Profeten
Ta inte namnet så allvarligt, jag är varken sändebud eller utvald. Jag är av samma börd och blod som mina medmänniskor, med mycket erfarenhet av livet.
Jag är din typiska ungdom på lite över tjugo vårar som har får växa upp i en fattig familj, och sett vänsterns sanna ansikte, ty min mor och mina släktingar är socialister rakt igenom. Min familj har jag inte så mycket att säga om, förutom att jag växte upp fattigt men en ensamstående mor, som jag älskar. Jag bodde i ett fattigt område, med mycket farliga element för en pojke i den åldern. Jag kommer distinkt ihåg att vi hade ett gäng med pojkar från Somalia som ofta stal cyklar, däribland min första cykel jag fick. När jag nämnde detta för min mor, så trodde hon inte på mig, och sa att det måste ha varigt någon annan. Jag förstod aldrig varför hon förnekade det, när jag hade sett det med egna ögon. Jag glömde snart bort min cykel och började fokusera på andra saker. Jag började jobba med småjobb, där jag kunde slita mycket för att få en liten summa med pengar för hjälpen. Jag lärde mig vikten av arbete.
När jag blev äldre, så fick jag ett intresse i historia, politik och religion och studerade flitigt alla dessa ämnen. Min mor såg hur viktigt detta var för mig, och skrapade ihop tillräckligt mycket för att jag skulle kunna få extra undervisning av en man kallad Jan. Jag kommer aldrig glömma den mannen, eller vad han lärde mig i dessa ämnen. Han uppmuntrade mig att ge mig in i politiken, vilket jag såklart gjorde senare, vilket slutade i en uppväckelse.
När jag fyllde 18, så gick jag med SSU, för det var dom jag identifierade mig själv med mest vid den tidpunkt samt att min familj uppmanade mig till detta. Jag började rekrytera och plugga upp om vår politik så jag skulle upprepa den utan att tveka om debatt någonsin skulle uppstå. Det tog inte längre förens jag fick sitta med och lyssna på våra lokala inre cirklar diskutera, och detta mina vänner är någonting jag aldrig kommer glömma. Dom satt där, bakom stängda dörrar och talade illa om arbetare, meningsmotståndare, andra människor inom SSU. Det fanns ingen som kom undan. Jag visste inte hur jag skulle regera på detta, utan satt endast tyst och noterade saker när dom väl kom till punkt och talade om politik.
Min gräns gick när en kvinna sade på ett möte "SD väljare är lika dumma som bönder". När jag hörde dessa ord så ställde jag mig upp och lämnade rummet och kom aldrig tillbaka. Denna kränkning mot demokratin, mot arbetaren var för mycket för mig. Detta var människor som kan vara framtidens politiker. människor som talade om våld och hat mot den vanliga människan, som om dom vore över dom. Det var äcklande rent ut sagt.
Jag började forska om SD - partiet som blivit målad som en demon av både media och mina föredetta SSU'are och började mer och mer förstå att jag hade blivit lurad. Jag började sympatisera med mina sverigevänner, men vågade inte öppet stötta dom, ty min familj hatar dom. Det krävdes arbetslöshet och ännu mer hat från vänstern innan jag öppet stöttade mina sverigevänner, men det är en historia för en annan gång.
Tänk kritiskt och avsluta aldrig kampen. // Profeten