profeten.blogg.se

Ta inte namnet så allvarligt, jag är varken sändebud eller utvald. Jag är av samma börd och blod som mina medmänniskor, med mycket erfarenhet av livet.

Jag är din typiska ungdom på lite över tjugo vårar som har får växa upp i en fattig familj, och sett vänsterns sanna ansikte, ty min mor och mina släktingar är socialister rakt igenom. Min familj har jag inte så mycket att säga om, förutom att jag växte upp fattigt men en ensamstående mor, som jag älskar. Jag bodde i ett fattigt område, med mycket farliga element för en pojke i den åldern. Jag kommer distinkt ihåg att vi hade ett gäng med pojkar från Somalia som ofta stal cyklar, däribland min första cykel jag fick. När jag nämnde detta för min mor, så trodde hon inte på mig, och sa att det måste ha varigt någon annan. Jag förstod aldrig varför hon förnekade det, när jag hade sett det med egna ögon. Jag glömde snart bort min cykel och började fokusera på andra saker. Jag började jobba med småjobb, där jag kunde slita mycket för att få en liten summa med pengar för hjälpen. Jag lärde mig vikten av arbete.

När jag blev äldre, så fick jag ett intresse i historia, politik och religion och studerade flitigt alla dessa ämnen. Min mor såg hur viktigt detta var för mig, och skrapade ihop tillräckligt mycket för att jag skulle kunna få extra undervisning av en man kallad Jan. Jag kommer aldrig glömma den mannen, eller vad han lärde mig i dessa ämnen. Han uppmuntrade mig att ge mig in i politiken, vilket jag såklart gjorde senare, vilket slutade i en uppväckelse.

När jag fyllde 18, så gick jag med SSU, för det var dom jag identifierade mig själv med mest vid den tidpunkt samt att min familj uppmanade mig till detta. Jag började rekrytera och plugga upp om vår politik så jag skulle upprepa den utan att tveka om debatt någonsin skulle uppstå. Det tog inte längre förens jag fick sitta med och lyssna på våra lokala inre cirklar diskutera, och detta mina vänner är någonting jag aldrig kommer glömma. Dom satt där, bakom stängda dörrar och talade illa om arbetare, meningsmotståndare, andra människor inom SSU. Det fanns ingen som kom undan. Jag visste inte hur jag skulle regera på detta, utan satt endast tyst och noterade saker när dom väl kom till punkt och talade om politik.

Min gräns gick när en kvinna sade på ett möte "SD väljare är lika dumma som bönder". När jag hörde dessa ord så ställde jag mig upp och lämnade rummet och kom aldrig tillbaka. Denna kränkning mot demokratin, mot arbetaren var för mycket för mig. Detta var människor som kan vara framtidens politiker. människor som talade om våld och hat mot den vanliga människan, som om dom vore över dom. Det var äcklande rent ut sagt.

Jag började forska om SD - partiet som blivit målad som en demon av både media och mina föredetta SSU'are och började mer och mer förstå att jag hade blivit lurad. Jag började sympatisera med mina sverigevänner, men vågade inte öppet stötta dom, ty min familj hatar dom. Det krävdes arbetslöshet och ännu mer hat från vänstern innan jag öppet stöttade mina sverigevänner, men det är en historia för en annan gång.

Tänk kritiskt och avsluta aldrig kampen. // Profeten

Vänstervåldet är någonting förfinat, för människor förnekar att den finns. Vi har dom utsträckt över hela vårat land, vänstermänniskor som brukar både verbalt och fysiskt våld mot sina medmänniskor.

Dessa människor är såklart sverigevänner, vänsterns hatade fiende. Sverigevänner får om och om igen höra samma gamla ord mot sig, att vi är "rasister" och "fascister" - termer som slängs runt av människor som inte ens förstår innebörden av orden. Om du vill sätta broms för en ohållbar invandring som slår hårt mot vårat land, så hatar du invandrare, så simpelt är det i vänsterns hjärnor. Sammanbandet är uppenbart, men endast för dom. Jag förstår inte om detta beror på att dom är naiva eller om det är fruktan att dom själva blir rasister för att dom ser en sanning i vitögat.

I ett land där vi har mer och mer arbetslösa som behöver stöd, så vinner vi ingenting på att kasta mer människor ner i samma hål, det ända vi får är mer människor som behöver ännu mer stöd, men detta faktum är något som vänstern blundar för. Dom vill att alla pengar som vi tjänar skall rinna ut lika snabbt igen, tills vi inte längre kan betala för någon, och när det tillfället, vem kommer få skulden? Du vet lika mycket som jag att det är vi svenskar som kommer bli syndabocken av vänstern för fallet. Folk kommer vakna för eller senare, men snart är det för sent. Vi måste vakna upp nu om vi vill stoppa denna karusell.

Termen fascist slängs också ut tveklöst av vänstern mot motståndare, dom tror att sverigevänner skulle ha någon gömd agenda att ta över Sverige, vilket är helt absurt. Vi vill det bästa för Sverige, och bevara vår demokrati till varje pris det går. Det är därför vi vill ha mer direktdemokrati på alla nivåer, det är meningen att vi, folket, skall kunna göras hörda mer effektivt än vad som händer nu. Att tala och blir hörda för en gångskull.

Hur långt ska hatet få gå, innan människor förstår att vänsterns diskriminering och hat är oaccepabelt och odemokratisk vilket strider mot deras egna ord och villkor.

Tänk kritiskt och avsluta aldrig kampen. // Profeten

Jag sitter här och ser hur det börjar ännu en gång. Kvinnor feminister mobiliserar för att anfalla och förtrycka yttrandefriheten. Vi har redan hört det innan, och nu är det dags igen.

Som ni kanske har läst eller hört dom senaste dagarna, så har en restaurang som heter Vendels Matrum bestämt sig att ta några bilder som feminister flockar sig över. Dessa kvinnor och män har gjort det sitt personliga uppdrag att nu förstöra företagets image och Vendels namn, detta försöker dom göra igenom att uppmana TV4 till bojkott samt att anmäla reklamen som stötande.

Yttrandefriheten - Denna frihet kommer ofta i andra hand när människor känner sig "kränkta" och jag använder ordet kränkta lätt, ty dessa människor är villiga att "ta strid" mot allt och alla som vägrar stötta deras slutmål. Denna frihet innebär att vi skall ha rättigheten att skapa konst, och uppvisa den reklam vi vill. Denna rättighet, något som vi tar för givet, slaktas för att minoriteten känner sig utsatt av en ensam man. Ofta undrar jag hur dessa feminister skulle känna sig om dom gick igenom ett museums hallar, och såg alla dessa statyer av män och kvinnor som är nakna. Skulle dom känna sig kränkta av detta? Om dom kände sig kränkta av detta, skulle vi vara tvingade att kasta ut dessa konstverk, för att någon känner sig träffad? Självklart inte, men för vissa så skulle det vara ett "steg frammåt" för "jämlikheten" samtidigt som det skulle vara en skam för friheten.

Jag kan tänka mig att dessa feminister skulle säga "Men det är annorlunda!". Är det? - Nej, det är det inte. Det är en kvinnlig eller manlig kropp, precis som i Vendels fall. Skillnaden är den personliga (subjektiva) uppfattningen av dessa konstverk av männen och kvinnorna som ser dom. Ens egna uppfattning av konst kan man såklart uttrycka, men detta går längre än så. Detta är kvinnor som har bestämt sig för att dom vill vara med i bilden med kläderna dom bär. Ska feministerna tvinga dessa kvinnor att göra ett annat val i livet, än det dom vill? Förtryck i sin sanna anda.

Dessa förtryck av individens fria val av både yrke och yttrande är en skam, allt i namnet för en ensidig kamp, kallad feminism. Det är dags att vakna upp och förstå att dessa människor har en agenda, en agenda som inte behöver baseras på likhet, utan att gynna den ena över den andra.

Glömde jag nämna att det finns en liknande bild på en man som skäms över sin kropp medans han blir avmålad? Det finns en anledning att den inte blir lika uppmärksammad av feminister, och det är att den kan inte föra deras agenda.

Tänk kritiskt och avsluta aldrig kampen. // Profeten